Silver Spoon

Silver Spoon bjuder på en minst sagt ovanlig pizzaupplevelse och då menar vi inte på ett kulinariskt äventyrligt sätt, utan mer som när något känns off redan vid dörren. Lokalerna är fina och tvåvåningslösningen ger en härlig dubbeldäckarbuss-feeling. Perfekt för oss som inte åkt till London sedan gymnasiet.

Beställningsfasen satte dock tonen. Telefonnumret fungerade inte. Onlinebeställningen föreslog en leveranstid på en timme och tio minuter. Alternativet “snarast” låter ju hoppfullt, men betyder i det här fallet trettio minuter, information man får först efter betalning. Underbart.

Vid upphämtningen möttes vi av en person som såg genuint rädd ut för mänsklig interaktion, som om vi var där för att sälja dyra elavtal snarare än hämta pizza. Han bad oss vänta och ställde sig sedan två meter bort och stirrade på oss tills den faktiska personalen som visade sig vara en trevlig prick dök upp. Vår beställning var tyvärr försenad. Ingen vet varför, inte ens de själva.

Pizzorna är små. Riktigt små. Så små att man undrar om de är avsedda för barn med ännu mindre barnhänder. De var dessutom ovalt formade, tunna, platta och kalla vid upphämtning, trots att de inte var klara när vi kom. Hur det ens går ihop är ett mysterium och faktiskt lite punkigt. Toppingen var mer en idé än något som faktiskt låg på pizzan. Smaken på pizzan var ändå okej, men utseendet drog ner helheten rejält. Pizzorna såg ut som ett stressat grupparbete som lämnats in fem minuter före deadline.

Kebaben var av den sort som får en att undra om man straffas för synder man inte minns. Blek, tråkig och helt utan själ. Den glutenfria pizzan var däremot störst av alla. Ja, störst av alla. Det borde vara olagligt att den glutenfria pizzan är den största, men någon gång måste vara den första. Pizzasalladen smakade absolut ingenting. Inte dåligt, inte bra, bara noll. Ingen vinäger, ingen syra, ingen identitet. Det kändes som om någon förklarat konceptet för en utomjording, som sedan gjort något som såg ut som pizzasallad.

Silver Spoon ger intrycket av en pizzeria som egentligen vill laga indisk mat, och där verkar de faktiskt lysa betydligt starkare. Pizzaavdelningen känns mer som ett sidoprojekt som råkade hamna på menyn utan att köket informerades.